Förlossningen
26 Maj
Den 26e maj så åkte jag och älsklingen in på ett tillväxtkontroll då lill tjejen inte är så stor i magen.
När vi kommer in till förlossningen så läggs jag i CTG (ett band man har runt magen som mäter ens värkar och bebisens hjärtljud) i ca 30minuter, sedan kommer en läkare och ska göra ett UL (ultrljud) för göra en ny uppskattning på vikten.
Då tösen fortfarande var ganska lite så valde hon att jag skulle komma in i morgon på morgonen för en igångsättningen eftersom jag ändå var i vecka 41+1.
27 Maj
Vi anländer till förlossningen klockan 8 på morgonen och läggs i CTG.
När dem hade fått sin kurva på CTG så gjorde dem en undersökning för att komma fram till vilket sätt jag skulle sättas igång.
Eftersom jag redan var öppen nästan 3cm så bestämde vi tillsammans att jag bara skulle ta hål på hinnan så att vattnet går och se vad det leder till.
Efter ca 2 timmar så hade jag fortfarande inga värkar utan bara spänningar i magen.
Så då beslutat läkaren att sätta i värkstimulerande dropp så det skulle ta lite fart.
När dem väl hade satt i droppet så börja jag sagt men säkert få värkar.
Dom kopplar på ett CTG, men lyckas ändå inte få in värkmätarn på mig, så det får bli Alex
som får sitta och klocka värkarna i en korsordstidning som vi satt och löste tillsammans mellan värkarna.
Tror vi nog satt i en timme och löste korsord innan värkarna kom allt för tätt, och jag längre inte orkade lösa korsorden.
Efter kanske 2 timmar (har ingen tidsuppfattning under förlossningen) så ringer jag på BM för att jag känner att jag behöver nått mot värkarna och ber om lustgas.
Då dem precis hade fått en ny anläggning eller vad man kan säga till lustgasen så tog det en liten stund innan dom lyckats få ihop att eftersom jag var den första i den salen som skulle få pröva på den :)
När dom väl var klara så fick jag äntligen min efterlängtade lustgas.
Jag har använt lustgas under alla mina förlossningar, men ALDRIG reagerat som jag gjorde på den nya.
Efter att BM bad mig att pröva lustgasen så hamna jag i ett hysteriskt fnitter.
Hur mycket jag än försökte hålla mig så låg jag bara och tokskrattade.
BM som då var inne i salen verkade glad över den posetiva effekten och säger:
-Ja du får ha det så trevligt ute i skogen och på dem gröna ängarna.
Kan då tala om att jag verkligen skämdes för att jag inte kunde låta bli att skratta.
Efter ett tag med lustgasen så kände jag att det började verkligen göra jätte ont.
Vi ringer på BM och ber om att få en pilatesboll, en värmedyna och ett massage redsakap.
Det var ganska skönt en stund att sitta och stutsa på bollen genom värkarna, samtidigt som Alex massera ryggen och värmde den.
Men tyvärr gav den inte lika god resultat som vid Nathans förlossning och jag blev tvungen att lägga mig i sängen igen.
När jag hade lagt mig i sängen ringde jag BM (igen) för att be dem tillkalla narkos så att jag kan få en EDA (epidral bedövning) för att jag orkade verkligen inte med smärtan längre i ryggen, kändes som att den skulle gå i tusen bitar.
Det går nog närmare 1timme och narkos har fortfarande inte dykt upp.
Ringer på BM och frågar vart mina EDA är, men dom försöker tala om lungt för mig att dom kan inte påskynda narkosläkaren men att dom har iaf ringt han.
Efter ett tag dyker äntligen narkosläkaren upp till min stora glädje, för just vid denna stund låg jag och höll på och dö kändes det som.
Han ber mig lägga mig på sidan och kuta med ryggen som en argsint katt. Lättare sagt än gjort så la jag mig och försökte kuta med ryggen emallan värkarna. Han börjar med att lägga en bedövning så att jag inte skulle känna av EDAn och det gjorde fruktansvärt ont. Efter bedövningen så tänkte jag "ja ja, nu är det värsta över, nu får jag min efterlängtade EDA".
Men när han ska sätta i EDAn så känner jag en otrolig smärta i hela ryggraden, en smärta jag aldrig har känt förrut.
Jag hade ju trots allt tagit EDA vid Leons födsel med god resultat och utan att känna nånting.
Jag ligger och skriker rakt ut av smärta, för nu visste jag inte längre ifall om värkarna gjorde ondast eller ryggen efter den första misslyckade EDA försöket.
Han prövar och sätta EDAn igen och jag skriker rakt ut av smärta och börjar antyda att han försöker döda mig och att jag kommer bli förlammad.
Barnmorskorna i rummet försöker lugna mig och talar om för mig att jag inte kommer att dö eller bli förlammad.
Vid denna stund känner jag ett tryck neråt men BM säger att jag inte är öppen 10cm ännu och kan fortsätta med att sätta i EDAn.
Han försöker sätta den igen och jag skirker av ren panik över smärtan i ryggen, För denna gång kändes det som om han höll på att hugga mig i ryggen, typ samma rörelser man gör när man genomför en fettsugning på någon.
Det gjorde så ont att jag spydde rakt ut av smärta och fortsatte att försöka skrika där emellan att han dödar mig och att jag kommer bli förlammad.
Vid denna stund står narkosläkaren helt förtvivlad och vet inte vad han ska ta sig till.
Ännu en gång känner jag ett tryck neråt och BM kollar efter.
Då ser hon att det faktiskt var dags och avbryter insättningen av EDAn och narkosläkaren lämnar rummet.
Jag har fortfarande panik efter 4a försök till att sätta i EDAn, och BM blir tvungen att tillkalla en till BM som skulle bli tvungen att hålla i mig.
När det kom en till BM så försökte hon som skulle förlösa mig att lugna ner med och fick tillslut kontakt med mig och jag sammarbetade och lyssnade på henne under krysstandet.
Efter 5minuters krysande föddes äntligen en fin välskapt dotter klockan 17:40.
Hon vägde hela 2965gram och var 48cm lång ♥
Så om man drar allt kortfattat:
Amniotomi kl 10:20 (vattnet gick)
Värkar kl 13:30
Etablerade värkar klockan 15:00
Krystvärkar klockan 17:35
16:15, öppen 5cm
17:00, öppen 7cm
17:35, öppen 10cm
Som ni kan se var det en väldigt snabb och smärtsam förlossning, men kan med handen på hjärtat säga att det hade inte blivit en madröms förlossning om det inte hade vart för narkosläkarn.
Dagen efter stod jag ute i rökrutan där det satt en kvinna i rullstol och prata i telefon.
Hon var väldigt upprörd, så satt och små lyssna lite på hennes samtal.
Hon berättar för den andra i telefonen att hon hade legat på IVA hela natten
pga att narkosläkaren hade satt en EDA fel på henne.
Tanken slog direkt mig att det var nog samma narkosläkare som jag hade,
och tänk vad som hade hänt ifall om han hade lyckats få in bedövningen?
Hade jag blivit förlammad eller fått men för livet som jag befarade?
Men iaf, förlossningen slutade lyckligt då vi äntligen fick vår fina dotter
Mailey Alisa Faith.
Måste även tillägga att någon minut efter att hon var född så slog blixten ut hela strömen på sjukhuset.
Självklart så sattes generatorn (eller vad det heter) på inom någon microsekund, så man han bara se att hela rummet blinkade till.
Så vår lilla fröken föddes verkligen till blixt och dunder <3
Märkte förresten när jag kom upp till BB, att jag hade fått blånästa då jag hade smält till näsan med lustgasen under smärtan ^^ Lite klantigt gjort må jag säga.
Smärtan i ryggen efter EDAn satt kvar ca 1månad efter förlossningen, och trodde ett tag att det skulle bli bestånde men med ilningar i hela rygraden, upp till nacken, och ut i huvudet som en kraftig huvudvärk.
Nu 7veckor efter förlossningen mår jag hur bra som helst, och smärtan efter EDAn är borta.
Håller om Mailey för första gången ♥
När hon vägdes direkt efter förlossningen ♥
Mötet mellan en far och dotter för första gången ♥
Fikat man får efter förlossningen
Mailey på BB ♥
Vecka 41
♥ 40+5 ♥
Vecka 40
♥ 39+5 ♥
Vecka 39
♥ 38+5 ♥
Vecka 38
♥ 37+5 ♥
Vecka 37
♥ 36+5 ♥
Vecka 36
♥ 35+5 ♥
Vecka 35
♥ 34+5 ♥
Vecka 34
♥ 33+5 ♥
Vecka 33
♥ 32+5 ♥
vecka 32
♥ 31+5 ♥
Vecka 31
♥ 30+5 ♥
Vecka 30
♥ 29+5 ♥
Vecka 29
♥ 28+5 ♥
MVC idag :)
Fast jag höll inte på att få ut pga gammalt legg. Men vad spelar det för roll när jag ändå ska betala för paketet(?)
Men fick som sagt iaf ut det till sist :P
Hittade även en jätte fin body och ett par byxor på Lindex som jag bara blev tvungen att köpa :)
Men nu till dagen.
Var på mvc vid 11 tiden idag. Allt så bra ut, så det var ju skönt att höra :)
Fast hennes hjärtljud var lite högt vid börjab, men det var bara för bm hade vart och bökat med magen.
så här blev värdena:
Hjärtljud: 150
SF: 27cm
Blodtryck: 120/65
HB: 125
Glukos: 4,2
...Vikt: +1kg (totalt 5kg sedan inskrivningen)
Så jag är helt klart nöjd med resultatet, inga tecken ännu på att hon skulle vara för liten eller nått :)Mag bilder
Vecka 22+5
Vecka 23+5
Vecka 24+5
Vecka 25+5
Vecka 26+5
Min mage blir mindre och mindre för varje vecka, ser jätte skumt ut.
Men hon har lagt sig riktigt långt bak i ryggen, så har hemsk ryggvärk tack vare det.
Gravidförsäkring
Jag valde att teckna mig försäkring hos SalusAnsvar
som har bra erbjudande inom försäkringar.
Du har även möjlighet att välja vilken nivå du vill ha din försäkring på.
Så du kan alltså teckna en försäkring från 0:- om du känner för det.
Får bara hålla tummarna på att jag har valt ett bra bolag :)
Vecka 22
(♥ v. 21+5 ♥)
Barnet:
En liten utforskare
Din bebis ser nu ut som en nyfödd i miniatyr. Känselorganen utvecklas och mognar för varje dag som går, och hjärnan och nervändarna är nu tillräckligt mogna för att han eller hon ska känna beröring. Om du kunde röra din bebis, skulle han eller hon känna det.
Om man gör ett ultraljud i den här veckan kan man se hur bebisen rör vid fostersäcken och vid sitt eget ansikte samt hur det sträcker ut händerna och griper tag i navelsträngen. De är redan små utforskare.
Man kan se läpparna tydligt. Bebisens fortplantingssystem fortsätter att utvecklas.
Mamman:
Varmt och svettigt
Känner du dig varmare och svettas mer än vanligt? Det är sköldkörtelns fel. Som så många andra av kroppens organ blir också den mer aktiv under graviditeten.
Trots det tycker många kvinnor att det är rätt okej, kul, att vara med barn under de här veckorna. Man kan fortfarande böja sig, sitta bekvämt och att röra sig är fortfarande inga problem. Och illamåendet har vanligtvis gått över. Du mår förmodligen ganska bra. Skönt!
Amerikanska tjejnamn
Jag själv hade kunnat tänka mig Lily-Rose eller Kelly-Rose, men det var ju nått som Alex absolut inte gilla (snyft).
Så det är bara ta nya tag och kolla igenom alla miljoner olika namn. Sen gör det inte lättare av att jag gärna vill ha typ "hillbilly" stuk på namnet, dvs amerikanskt dubbelnamn.
Det ända jag vet är att hon kommer heta Alisa i andranamn efter min kära mormor ♥
Så har ni lite namn på lager så dela gärna med er :)
Vem vet, du kanske sitter på just det namnet vi söker.
Men nu är det dags och duscha och bada barn :)
Vecka 21
Barnet:
Huvudet blir allt större
Diametern på huvudet har ökat med tre millimeter sedan förra veckan. Håret växer, och bebisen har ögonfransar!
Tarmarna har utvecklats så pass mycket nu att bebisen kan ta upp näring från fostervattnet som det sväljer. Även om det i huvudsak är moderkakan som förser bebisen med näring, så får också han eller hon lite, lite från det som nu passerar genom magen och tarmarna och som till slut blir det första bajset. Det samlas nu i tjocktarmen och kallas för barnbeck. Det är en grönaktigt svart till ljusbrun substans som din bebis bajsar ut innan, under eller efter förlossningen.
Bebisen är nu hälften så lång som den kommer att vara vid födseln, men han eller hon väger bara 10 % av födslovikten.
Mamman:
Lite tjockare överallt
Nu är midjan definitivt borta och det är rätt svårt att dölja att du är med barn. De kommande veckorna kommer du att öka en del i vikt. Det är precis som det ska. Om du känner dig hungrigare än någonsin, försök att stå emot onyttigheterna. Ta det lugnt med choklad, chips, kakor och glass.
Bröstkörtlarna har utvecklats allt sedan du blev med barn, och nu det läcka lite vätska från dina bröst. Det kan kännas väldigt märkligt, men är helt normalt och början till amningen.
Nu kan vader och fötter svullna upp, i synnerhet mot slutet av dagen. Så många som 75 procent av alla gravida kvinnor lider av svullna fingrar, vrister och fötter. Ett gott råd är att använda stödstrumpor. Jepp, precis som en gammal tant. Det hjälper dock, och kan göra att du slipper att få åderbråck.
