Förlossningen
(Kommer tyvärr inte ihåg allt i detalj pga lustgas m.m.)
26 Maj
Den 26e maj så åkte jag och älsklingen in på ett tillväxtkontroll då lill tjejen inte är så stor i magen.
När vi kommer in till förlossningen så läggs jag i CTG (ett band man har runt magen som mäter ens värkar och bebisens hjärtljud) i ca 30minuter, sedan kommer en läkare och ska göra ett UL (ultrljud) för göra en ny uppskattning på vikten.
Då tösen fortfarande var ganska lite så valde hon att jag skulle komma in i morgon på morgonen för en igångsättningen eftersom jag ändå var i vecka 41+1.
27 Maj
Vi anländer till förlossningen klockan 8 på morgonen och läggs i CTG.
När dem hade fått sin kurva på CTG så gjorde dem en undersökning för att komma fram till vilket sätt jag skulle sättas igång.
Eftersom jag redan var öppen nästan 3cm så bestämde vi tillsammans att jag bara skulle ta hål på hinnan så att vattnet går och se vad det leder till.
Efter ca 2 timmar så hade jag fortfarande inga värkar utan bara spänningar i magen.
Så då beslutat läkaren att sätta i värkstimulerande dropp så det skulle ta lite fart.
När dem väl hade satt i droppet så börja jag sagt men säkert få värkar.
Dom kopplar på ett CTG, men lyckas ändå inte få in värkmätarn på mig, så det får bli Alex
som får sitta och klocka värkarna i en korsordstidning som vi satt och löste tillsammans mellan värkarna.
Tror vi nog satt i en timme och löste korsord innan värkarna kom allt för tätt, och jag längre inte orkade lösa korsorden.
Efter kanske 2 timmar (har ingen tidsuppfattning under förlossningen) så ringer jag på BM för att jag känner att jag behöver nått mot värkarna och ber om lustgas.
Då dem precis hade fått en ny anläggning eller vad man kan säga till lustgasen så tog det en liten stund innan dom lyckats få ihop att eftersom jag var den första i den salen som skulle få pröva på den :)
När dom väl var klara så fick jag äntligen min efterlängtade lustgas.
Jag har använt lustgas under alla mina förlossningar, men ALDRIG reagerat som jag gjorde på den nya.
Efter att BM bad mig att pröva lustgasen så hamna jag i ett hysteriskt fnitter.
Hur mycket jag än försökte hålla mig så låg jag bara och tokskrattade.
BM som då var inne i salen verkade glad över den posetiva effekten och säger:
-Ja du får ha det så trevligt ute i skogen och på dem gröna ängarna.
Kan då tala om att jag verkligen skämdes för att jag inte kunde låta bli att skratta.
Efter ett tag med lustgasen så kände jag att det började verkligen göra jätte ont.
Vi ringer på BM och ber om att få en pilatesboll, en värmedyna och ett massage redsakap.
Det var ganska skönt en stund att sitta och stutsa på bollen genom värkarna, samtidigt som Alex massera ryggen och värmde den.
Men tyvärr gav den inte lika god resultat som vid Nathans förlossning och jag blev tvungen att lägga mig i sängen igen.
När jag hade lagt mig i sängen ringde jag BM (igen) för att be dem tillkalla narkos så att jag kan få en EDA (epidral bedövning) för att jag orkade verkligen inte med smärtan längre i ryggen, kändes som att den skulle gå i tusen bitar.
Det går nog närmare 1timme och narkos har fortfarande inte dykt upp.
Ringer på BM och frågar vart mina EDA är, men dom försöker tala om lungt för mig att dom kan inte påskynda narkosläkaren men att dom har iaf ringt han.
Efter ett tag dyker äntligen narkosläkaren upp till min stora glädje, för just vid denna stund låg jag och höll på och dö kändes det som.
Han ber mig lägga mig på sidan och kuta med ryggen som en argsint katt. Lättare sagt än gjort så la jag mig och försökte kuta med ryggen emallan värkarna. Han börjar med att lägga en bedövning så att jag inte skulle känna av EDAn och det gjorde fruktansvärt ont. Efter bedövningen så tänkte jag "ja ja, nu är det värsta över, nu får jag min efterlängtade EDA".
Men när han ska sätta i EDAn så känner jag en otrolig smärta i hela ryggraden, en smärta jag aldrig har känt förrut.
Jag hade ju trots allt tagit EDA vid Leons födsel med god resultat och utan att känna nånting.
Jag ligger och skriker rakt ut av smärta, för nu visste jag inte längre ifall om värkarna gjorde ondast eller ryggen efter den första misslyckade EDA försöket.
Han prövar och sätta EDAn igen och jag skriker rakt ut av smärta och börjar antyda att han försöker döda mig och att jag kommer bli förlammad.
Barnmorskorna i rummet försöker lugna mig och talar om för mig att jag inte kommer att dö eller bli förlammad.
Vid denna stund känner jag ett tryck neråt men BM säger att jag inte är öppen 10cm ännu och kan fortsätta med att sätta i EDAn.
Han försöker sätta den igen och jag skirker av ren panik över smärtan i ryggen, För denna gång kändes det som om han höll på att hugga mig i ryggen, typ samma rörelser man gör när man genomför en fettsugning på någon.
Det gjorde så ont att jag spydde rakt ut av smärta och fortsatte att försöka skrika där emellan att han dödar mig och att jag kommer bli förlammad.
Vid denna stund står narkosläkaren helt förtvivlad och vet inte vad han ska ta sig till.
Ännu en gång känner jag ett tryck neråt och BM kollar efter.
Då ser hon att det faktiskt var dags och avbryter insättningen av EDAn och narkosläkaren lämnar rummet.
Jag har fortfarande panik efter 4a försök till att sätta i EDAn, och BM blir tvungen att tillkalla en till BM som skulle bli tvungen att hålla i mig.
När det kom en till BM så försökte hon som skulle förlösa mig att lugna ner med och fick tillslut kontakt med mig och jag sammarbetade och lyssnade på henne under krysstandet.
Efter 5minuters krysande föddes äntligen en fin välskapt dotter klockan 17:40.
Hon vägde hela 2965gram och var 48cm lång ♥
Så om man drar allt kortfattat:
Amniotomi kl 10:20 (vattnet gick)
Värkar kl 13:30
Etablerade värkar klockan 15:00
Krystvärkar klockan 17:35
16:15, öppen 5cm
17:00, öppen 7cm
17:35, öppen 10cm
Som ni kan se var det en väldigt snabb och smärtsam förlossning, men kan med handen på hjärtat säga att det hade inte blivit en madröms förlossning om det inte hade vart för narkosläkarn.
Dagen efter stod jag ute i rökrutan där det satt en kvinna i rullstol och prata i telefon.
Hon var väldigt upprörd, så satt och små lyssna lite på hennes samtal.
Hon berättar för den andra i telefonen att hon hade legat på IVA hela natten
pga att narkosläkaren hade satt en EDA fel på henne.
Tanken slog direkt mig att det var nog samma narkosläkare som jag hade,
och tänk vad som hade hänt ifall om han hade lyckats få in bedövningen?
Hade jag blivit förlammad eller fått men för livet som jag befarade?
Men iaf, förlossningen slutade lyckligt då vi äntligen fick vår fina dotter
Mailey Alisa Faith.
Måste även tillägga att någon minut efter att hon var född så slog blixten ut hela strömen på sjukhuset.
Självklart så sattes generatorn (eller vad det heter) på inom någon microsekund, så man han bara se att hela rummet blinkade till.
Så vår lilla fröken föddes verkligen till blixt och dunder <3
Märkte förresten när jag kom upp till BB, att jag hade fått blånästa då jag hade smält till näsan med lustgasen under smärtan ^^ Lite klantigt gjort må jag säga.
Smärtan i ryggen efter EDAn satt kvar ca 1månad efter förlossningen, och trodde ett tag att det skulle bli bestånde men med ilningar i hela rygraden, upp till nacken, och ut i huvudet som en kraftig huvudvärk.
Nu 7veckor efter förlossningen mår jag hur bra som helst, och smärtan efter EDAn är borta.
Håller om Mailey för första gången ♥
När hon vägdes direkt efter förlossningen ♥
Mötet mellan en far och dotter för första gången ♥
Fikat man får efter förlossningen
Mailey på BB ♥
26 Maj
Den 26e maj så åkte jag och älsklingen in på ett tillväxtkontroll då lill tjejen inte är så stor i magen.
När vi kommer in till förlossningen så läggs jag i CTG (ett band man har runt magen som mäter ens värkar och bebisens hjärtljud) i ca 30minuter, sedan kommer en läkare och ska göra ett UL (ultrljud) för göra en ny uppskattning på vikten.
Då tösen fortfarande var ganska lite så valde hon att jag skulle komma in i morgon på morgonen för en igångsättningen eftersom jag ändå var i vecka 41+1.
27 Maj
Vi anländer till förlossningen klockan 8 på morgonen och läggs i CTG.
När dem hade fått sin kurva på CTG så gjorde dem en undersökning för att komma fram till vilket sätt jag skulle sättas igång.
Eftersom jag redan var öppen nästan 3cm så bestämde vi tillsammans att jag bara skulle ta hål på hinnan så att vattnet går och se vad det leder till.
Efter ca 2 timmar så hade jag fortfarande inga värkar utan bara spänningar i magen.
Så då beslutat läkaren att sätta i värkstimulerande dropp så det skulle ta lite fart.
När dem väl hade satt i droppet så börja jag sagt men säkert få värkar.
Dom kopplar på ett CTG, men lyckas ändå inte få in värkmätarn på mig, så det får bli Alex
som får sitta och klocka värkarna i en korsordstidning som vi satt och löste tillsammans mellan värkarna.
Tror vi nog satt i en timme och löste korsord innan värkarna kom allt för tätt, och jag längre inte orkade lösa korsorden.
Efter kanske 2 timmar (har ingen tidsuppfattning under förlossningen) så ringer jag på BM för att jag känner att jag behöver nått mot värkarna och ber om lustgas.
Då dem precis hade fått en ny anläggning eller vad man kan säga till lustgasen så tog det en liten stund innan dom lyckats få ihop att eftersom jag var den första i den salen som skulle få pröva på den :)
När dom väl var klara så fick jag äntligen min efterlängtade lustgas.
Jag har använt lustgas under alla mina förlossningar, men ALDRIG reagerat som jag gjorde på den nya.
Efter att BM bad mig att pröva lustgasen så hamna jag i ett hysteriskt fnitter.
Hur mycket jag än försökte hålla mig så låg jag bara och tokskrattade.
BM som då var inne i salen verkade glad över den posetiva effekten och säger:
-Ja du får ha det så trevligt ute i skogen och på dem gröna ängarna.
Kan då tala om att jag verkligen skämdes för att jag inte kunde låta bli att skratta.
Efter ett tag med lustgasen så kände jag att det började verkligen göra jätte ont.
Vi ringer på BM och ber om att få en pilatesboll, en värmedyna och ett massage redsakap.
Det var ganska skönt en stund att sitta och stutsa på bollen genom värkarna, samtidigt som Alex massera ryggen och värmde den.
Men tyvärr gav den inte lika god resultat som vid Nathans förlossning och jag blev tvungen att lägga mig i sängen igen.
När jag hade lagt mig i sängen ringde jag BM (igen) för att be dem tillkalla narkos så att jag kan få en EDA (epidral bedövning) för att jag orkade verkligen inte med smärtan längre i ryggen, kändes som att den skulle gå i tusen bitar.
Det går nog närmare 1timme och narkos har fortfarande inte dykt upp.
Ringer på BM och frågar vart mina EDA är, men dom försöker tala om lungt för mig att dom kan inte påskynda narkosläkaren men att dom har iaf ringt han.
Efter ett tag dyker äntligen narkosläkaren upp till min stora glädje, för just vid denna stund låg jag och höll på och dö kändes det som.
Han ber mig lägga mig på sidan och kuta med ryggen som en argsint katt. Lättare sagt än gjort så la jag mig och försökte kuta med ryggen emallan värkarna. Han börjar med att lägga en bedövning så att jag inte skulle känna av EDAn och det gjorde fruktansvärt ont. Efter bedövningen så tänkte jag "ja ja, nu är det värsta över, nu får jag min efterlängtade EDA".
Men när han ska sätta i EDAn så känner jag en otrolig smärta i hela ryggraden, en smärta jag aldrig har känt förrut.
Jag hade ju trots allt tagit EDA vid Leons födsel med god resultat och utan att känna nånting.
Jag ligger och skriker rakt ut av smärta, för nu visste jag inte längre ifall om värkarna gjorde ondast eller ryggen efter den första misslyckade EDA försöket.
Han prövar och sätta EDAn igen och jag skriker rakt ut av smärta och börjar antyda att han försöker döda mig och att jag kommer bli förlammad.
Barnmorskorna i rummet försöker lugna mig och talar om för mig att jag inte kommer att dö eller bli förlammad.
Vid denna stund känner jag ett tryck neråt men BM säger att jag inte är öppen 10cm ännu och kan fortsätta med att sätta i EDAn.
Han försöker sätta den igen och jag skirker av ren panik över smärtan i ryggen, För denna gång kändes det som om han höll på att hugga mig i ryggen, typ samma rörelser man gör när man genomför en fettsugning på någon.
Det gjorde så ont att jag spydde rakt ut av smärta och fortsatte att försöka skrika där emellan att han dödar mig och att jag kommer bli förlammad.
Vid denna stund står narkosläkaren helt förtvivlad och vet inte vad han ska ta sig till.
Ännu en gång känner jag ett tryck neråt och BM kollar efter.
Då ser hon att det faktiskt var dags och avbryter insättningen av EDAn och narkosläkaren lämnar rummet.
Jag har fortfarande panik efter 4a försök till att sätta i EDAn, och BM blir tvungen att tillkalla en till BM som skulle bli tvungen att hålla i mig.
När det kom en till BM så försökte hon som skulle förlösa mig att lugna ner med och fick tillslut kontakt med mig och jag sammarbetade och lyssnade på henne under krysstandet.
Efter 5minuters krysande föddes äntligen en fin välskapt dotter klockan 17:40.
Hon vägde hela 2965gram och var 48cm lång ♥
Så om man drar allt kortfattat:
Amniotomi kl 10:20 (vattnet gick)
Värkar kl 13:30
Etablerade värkar klockan 15:00
Krystvärkar klockan 17:35
16:15, öppen 5cm
17:00, öppen 7cm
17:35, öppen 10cm
Som ni kan se var det en väldigt snabb och smärtsam förlossning, men kan med handen på hjärtat säga att det hade inte blivit en madröms förlossning om det inte hade vart för narkosläkarn.
Dagen efter stod jag ute i rökrutan där det satt en kvinna i rullstol och prata i telefon.
Hon var väldigt upprörd, så satt och små lyssna lite på hennes samtal.
Hon berättar för den andra i telefonen att hon hade legat på IVA hela natten
pga att narkosläkaren hade satt en EDA fel på henne.
Tanken slog direkt mig att det var nog samma narkosläkare som jag hade,
och tänk vad som hade hänt ifall om han hade lyckats få in bedövningen?
Hade jag blivit förlammad eller fått men för livet som jag befarade?
Men iaf, förlossningen slutade lyckligt då vi äntligen fick vår fina dotter
Mailey Alisa Faith.
Måste även tillägga att någon minut efter att hon var född så slog blixten ut hela strömen på sjukhuset.
Självklart så sattes generatorn (eller vad det heter) på inom någon microsekund, så man han bara se att hela rummet blinkade till.
Så vår lilla fröken föddes verkligen till blixt och dunder <3
Märkte förresten när jag kom upp till BB, att jag hade fått blånästa då jag hade smält till näsan med lustgasen under smärtan ^^ Lite klantigt gjort må jag säga.
Smärtan i ryggen efter EDAn satt kvar ca 1månad efter förlossningen, och trodde ett tag att det skulle bli bestånde men med ilningar i hela rygraden, upp till nacken, och ut i huvudet som en kraftig huvudvärk.
Nu 7veckor efter förlossningen mår jag hur bra som helst, och smärtan efter EDAn är borta.
Håller om Mailey för första gången ♥
När hon vägdes direkt efter förlossningen ♥
Mötet mellan en far och dotter för första gången ♥
Fikat man får efter förlossningen
Mailey på BB ♥
Ett sista farväl tills vi ses igen <3
Den 30e mars 2011 var det dags för Alexz begravning.
Det var en väldigt fin och känslosam cermoni.
Ja bilderna får tala för sig själv.
Framme vid altaren stod ett fint kort på Alexz med ett tänt ljus
Danial (till vänster) hade skrivit en jätte fin låt till Alexz som han och min bror Niklas (till höger)
framförde under cermonin.
Har tyvärr inte hunnit lägga ut vidoinspelningen på den, men gör det inom en snar framtid.
En jätte fin "gravkrans" eller vad man kallar det framme vid altaren
Blommorna från vår familj
Framme och tar ett sista farväl ♥
Vid denna stund kunde man inte hålla tårarna tillbaka.
Undertiden spelades låten "tears in heaven"
När kistan ska bäras ut för gravsättning.
Dom som bar kistan genom kyrkan var hans bröder, pappa, svåger och bästavän.
Ett sista farväl mellan 2 bästavänner tills vidare ♥
När gravplatsen är igen grävd, med alla fina buketter från vänner och anhöriga.
På efter fikat för dem närmsta anhöriga så fanns denna fina tårta.
"Så länge vi lever, Lever du"
Nu några veckor efter begravningen pryder en fin gravsten hans viloplats.
Föralltid älskad och saknad
Vill ni se mer av Alexz underbara videos där han spelar gitarr
är det bara att söka på
"Alexzp92"
på youtube
Det var en väldigt fin och känslosam cermoni.
Ja bilderna får tala för sig själv.
Framme vid altaren stod ett fint kort på Alexz med ett tänt ljus
Danial (till vänster) hade skrivit en jätte fin låt till Alexz som han och min bror Niklas (till höger)
framförde under cermonin.
Har tyvärr inte hunnit lägga ut vidoinspelningen på den, men gör det inom en snar framtid.
En jätte fin "gravkrans" eller vad man kallar det framme vid altaren
Blommorna från vår familj
Framme och tar ett sista farväl ♥
Vid denna stund kunde man inte hålla tårarna tillbaka.
Undertiden spelades låten "tears in heaven"
När kistan ska bäras ut för gravsättning.
Dom som bar kistan genom kyrkan var hans bröder, pappa, svåger och bästavän.
Ett sista farväl mellan 2 bästavänner tills vidare ♥
När gravplatsen är igen grävd, med alla fina buketter från vänner och anhöriga.
På efter fikat för dem närmsta anhöriga så fanns denna fina tårta.
"Så länge vi lever, Lever du"
Nu några veckor efter begravningen pryder en fin gravsten hans viloplats.
Föralltid älskad och saknad
Vill ni se mer av Alexz underbara videos där han spelar gitarr
är det bara att söka på
"Alexzp92"
på youtube
Alexzander Lindblom 1992-2011
Alexzander "Alexz" Lindblom
Söndagen den 27e februari 2011 är bland dom hemskaste dagarna i mitt liv...
Den dagen vi förlorade vår älskade Alexz.
Efter ha känt varandra i över 10år var han helt plötsligt borta, föralltid.
Alexz hade länge kämpat med sin depression, men orkade till slut inte mer.
Han hade sökt hjälp för sin depression, berättat för läkarna hur han mådde, hans tankar, och att han inte kände någon livslust längre.
Trots hans rop på hjälp fick han aldrig hjälp.
Här har ni dagens Sverige, dages politik, dagens regering.
Hade inte allt handlat om pengar och tid så hade kanske Alexz fått den hjälp han hade
behövt och funnits hos oss idag.
Går varken att beskriva med text eller ord över min saknad till dig ♥
Det har un gått 20veckor sedan du försvann från oss, men än idag går det inte en dag utan att jag tänker, undrar och saknar dig.
En gammal bild på Alexz i köket hemma hos mamma.
Ända sedan han var liten har han varje morgon satt sig på mammas "rök pall",
druckit sin oboy, och börjat sitt morgon pratt.
Fast det var inte ofta han hade kläder på sig så här på morgonen, utan brukar sitta med ett täcke omlindat om han :) <3
Alexz och min Lillebror Niklas.
Bästa vänner sedan 10år tillbaka.
Ni har lekt, skrikit, bråkat, skrattat under alla år
ni har alltid funnits där förvarandra genom vårt och torrt.
Brothers not by blood
brothers by there love
Världens finaste Alexz.
Du hade så mycket att ge världen.
Framför allt inom musik.
Du var en sån duktig gitarrist, du hade kunnat bli stor.
Men ditt gitarrspelande kommer föralltid att klinga som en härlig melodi i mina tankar, nu och föralltid.
Alexz - Canon Rock
Länken ovanför är ett youtube klipp på hans sista uppträdandet.
Han skickade klippet till mig 10dagar innan han försvann från oss.
Du lovade att vara gitarrist på mitt bröllop den dagen jag gifter mig och spela låten
Canon D, bu blir det inte så.
Älskade Alexz
Du kommer föralltid bli älskad och Saknad.
SÅ LÄNGE VI LEVER, LEVER DU ♥
Vecka 41
♥ 40+5 ♥
Vecka 40
♥ 39+5 ♥
Vecka 39
♥ 38+5 ♥
Vecka 38
♥ 37+5 ♥
Vecka 37
♥ 36+5 ♥
Vecka 36
♥ 35+5 ♥
Vecka 35
♥ 34+5 ♥
Vecka 34
♥ 33+5 ♥
Vecka 33
♥ 32+5 ♥
vecka 32
♥ 31+5 ♥
Vecka 31
♥ 30+5 ♥
Vecka 30
♥ 29+5 ♥
Vecka 29
♥ 28+5 ♥
Dålig update
Ja nu var vi här igen, dåliga uppdateringar som vanligt.
Har nu inte bloggat sedan våras och mycket har hänt sedan dess.
Så ska försöka göra mass inlägg om vad som har hänt i mitt liv sedan jag bloggade sist, så ha
tålamod så kommer det en drös med inlägg inom kort med bl.a alla magbilder, slutet av graviditeten, förlossningen och mycket mer.
Har nu inte bloggat sedan våras och mycket har hänt sedan dess.
Så ska försöka göra mass inlägg om vad som har hänt i mitt liv sedan jag bloggade sist, så ha
tålamod så kommer det en drös med inlägg inom kort med bl.a alla magbilder, slutet av graviditeten, förlossningen och mycket mer.
